Godeftermiddagfolket.
Cypern ligger långt bakom rumpan på mig nu och allt som finns kvar är betygen, historia och sommarlov. En liten bränna fick man väl men inte alls i närheten av vad jag räknat med. Det blir ju inte alltid riktigt som man tänkt sig, jag om någon borde ju veta tycker man. Det är inte lätt att vara blond och bli brun. Man blir mer guldig och folk tror man har stekt solarium som en äkta Ockelboare.
Livet är hårt.

Dagen har varit segare än segast. Eftersom våra lärare är så bra med det här informativa till alla elever så fick alla sms igår att vi skulle ha möte om PA-arbetet morgonen där på. Sedan fick vi ett till då det blivit fel, bara mp2b skulle ha, ingen annan! Men efter det fick vi ännu ett till att det var FEL, det var mp2a som skulle ha. Så imorse vet jag inte riktigt vad som hände. Vi hade inte möte och inte vår lektion heller. ACK. Jag kunde helt enkelt ha tagit sovmorgon och kommit senare för framkallning av filmrullarna.
Efter det åkte A et moi hem i alla fall. Miss P mår inget vidare och tydligen inte fröken Larsson heller som stannade hemma idag. Fast hon kanske var sjuk på riktigt. För mig är det bara mina tankar som spökar tror jag. Det är svårt att veta.
Jag åkte i varje fall tillbaka till historian klockan två och fick låna min film, Full Metal Jacket, av hisoriatanten efter en dramatisk berättelse att jag haft oooootroligt svårt att hitta min film. Maaha, det funkade ju i alla fall.
Nu sitter jag här i min ensamhet och har letat lite små fakta om Vietnamkriget för jag är såå duktig.
Halv fem cirkus skulle herr Hallgren ringa mig så att han kan visa vägen till Andrés spelning. De har nämligen redovisning, kan man säga, på sin musik. MYS.
Men först bara måste jag köpa nya strumpisbyxor! Det är kris. Mommo har städat bort mina och jag var tvungen att ha jeans i dag. Världen är nära sin undergång kan jag tala om för er. HUUUH.

KUL INLÄGG.
YEEEEEEEEEEEEEEEY.

PUSSS.